hjärtesorg i januarinatten

Har du nånsin känt att livet känns som en film? Som att man är huvudpersonen i en romantisk dramafilm, att musiken som man lyssnar på är soundtrack till ens liv? Så känner jag ofta. Jag börjar gråta jättelätt till filmer, bara det är en känslosam, sorglig, fin låt... och jag skrattar lätt också.när saker är riktigt kul, då skrattar jag. När jag får umgås med männiksor som jag älskar då är jag lycklig. som tur är. tur att man har känslor iallfall.

Men har du nånsin känt att du saknar någon så mycket att det känns som att hjärtat blöder. Att du vill hålla om någon så mycket att det känns som att din själ krossas för varje dag som går. Mitt hjärta svälter sig självt, krymper för varje dag. Känns som jag inte kan stå ut länge till... Komer det alltid kännas såhär? Kommer tiden läka såren i hjärtat... Kommer jag nånsin kunna känna mig hel igen.

Varför känner jag att jag kan flyga, som att ingenting annat betyder något, som att mitt liv är fulländat om jag får vara med dig? Varför smälter mitt hjärta, varför blir hela min kropp alldeles varm när jag får prata med dig? Hur kommer det sig att det känns som det bara finns du och jag i hela världen när jag tittar in i dina ögon? när du håller om mig, är jag som tryggast. Redan sen första gången vi träffades kände jag en såndär självklar trygghet som man inte kan beskriva. sån trygghet man känner i familj och nära vänner.
Kan jag få hålla dig i en livstid, kan jag få bara en natt till... jag förstår inte, du håller och rör mig som jag vore det ömtåligaste i världen... men nu . nu är allt ett tomt hål . nu är allt borta. känner du inte saknad, känner du ingensomhelst längtan. ingenting?
Dina andetag, din närhet, din lena hud... kommer jag nånsin få känna din puls mot min igen

Ren och skär Ångest  hela kroppen värker  själen svider  hjärtat förblöder

Dolly Parton - Just when I Needed You Most

vad är det som gör att man blir kär. vad är kärlek egentligen.

för mig finns liksom ingen annan. kan inte hjälpa att ja känner såhär. Open up your heart and let me in. please

RSS 2.0