Sarahs' place

Ja, I'm back. Kände för att skriva av mej o blogga lite.. va jätte länge sen..

Idag är det kanelbullens dag. Bullarnas dag. Jag, seb, o rickard har druckit kaffe o ätit bulle, kollade på Twister. Den e rätt bra den filmen.. ganska bra känsla. lite romantik men även spänning. mycket fint.
Kan inte rå för det, men jag köper faktiskt den amerikanska filmklyschiga känslan.. det amerikanska happy life, " o så levde dom lyckliga i alla sina dagar".. grejen... fäller fler o fler tårar nuförtiden när ja ser am. rom filmer.. eller drama filmer.. har väl blivit amerikaniserad efter allt detta am film tittande genom åren!

Har suttit nu i typ.. 4 dagar i streck o kollat canal+.. zappat fram o tillbaka från mtv till svt... jag har inget liv.. vad händer med mitt liv, det enda jag orkar göra e att kolla tv.. ne detta ska det bli ändring på nu när det blir skola igen på måndag.. hoppas min vardags rytm kmr igen..och så äter ja för mycket.. äter kladdkaka mitt i natten, ensam , en lördags kväll? öhm. pinsamt.

Jag vill liksom inte va en bortskämd, klagande person, som blir ledsen för att datan segar eller liknande.. Jag vill kunna uppskatta det man har, hur bra vi verkligen har det..framför allt i sverige.. men orka tjata om det, " vi har det så bra is vergie".. o bla bla bla.. jag vill hellre veta mer hur andra har det än att upprepa den meningen jämt... Men ilandsproblem är också problem, vi måste ju få vara deppiga och ledsna här i norden oxå.

Jag vet vilken enorm fattigdom det finns i världen, klart att om jag hade tittat på nyheterna varje dag så hade jag haft ett större världsperspektiv.. men jag vet att en stor del människor på jorden måste kämpa för mat varenda dag. Men om man är lycklig eller inte, sitter ju i psyket.. jag känner mej bortskämd,naiv, patetisk, okunnig, oerfaren och negativ väldigt ofta. varför ska ja känna så? jag vill inte känna mej självisk o egoistisk.. fast enligt psykologi boken, så är tonåringar i allmänhet ganska självupptagna o osäkra för att vi genomgår en identitets sökande tid.. de flesta unga är i identitets kris. jag är nog i en sån kris. men man är ju sig själv, o vill vara sig själv på bästa sätt.. vill vara en så bra person som möjligt. det är inte lätt med alla krav. med alla fula ideal.

Kan inte nåt mirakel bara hända? att gud visar sig, eller en katastrof. nästan hellre. typ en tornado. en orkan. så får man känna på lite hur det är att nästan mista livet. då kanske man uppskattar varje dag man får leva hädan efter.
jag kanske e jättetöntig som skriver sånt här. har ingen aning. ingen som läser min blogg ändå, moahahah.. tack o lov. hoppas inte.

P.S fy va nördig ja va när vi träffa måns och det.. satte ju ut bilder på facebook. jag skäms verkligen.. aja jag har kommit fram till, med den "enorma livserfarenhet jag har", att pinsamheter, misslyckanden, fel beslut m.m. tillhör livet. det är en del av livet, för att vi ska leva rätt. punkt. om vi aldrig är med om nåt pinsamt eller misslyckas med nåt, vet vi ju inte när vi lyckas.!